När jag blir STOR

Min berättelse

Jag hade inte tänkt så mycket på vad jag egentligen ville djupt inom mig själv. Jag pluggade hårt i grundskolan och jag tyckte att alla ämnen i princip var intressanta, vissa saker mer än andra. Jag var känd för att vara duktig på att rita och måla. Jag tyckte om att göra det men det fanns för många andra distraktioner också. Speciellt när jag fick en TV i mitt rum.

Mina föräldrar var bestämda med att jag skulle plugga direkt efter gymnasiet och gärna något inom sjukvården. Jag tittade efter vilken utbildning man lättast kunde få jobb i efter studierna och valde sjuksköterska.

När jag pluggat klart så började jag jobba och upptäckte att det jag pluggat till eller den bilden av sjuksköterska jag hade i mitt huvud inte stämde alls överens med hur det var. Det var mycket tuffare. Jag hade svårt att hantera akuta fall och dödsfall på sjukhuset. Mina kollegor tyckte att det var spännande, att de kände att de var "levande" för man kom så nära döden. Den känslan kände jag också men jag tyckte inte den var spännande. Den var skrämmande. (Det kan bero på att jag kände samma känsla under Balkan-kriget.)

Jag hade en sådan uppfostran där man var tvungen att bita ihop och ta sig igenom dagen. Livet är hårt var vårt motto hemma. Och jag tänkte hela tiden att jag bara behövde göra mina 8 arbetstimmar om dagen, sen var det klart. Och att jag senare kunde rita och måla, det som jag tyckte om att göra. Men jag var trött om kvällarna och jag orkade inte göra något annat än sova, jobba, äta och vila.

Jag pressade mig själv att arbeta trots att jag djupt inombords kände att det här inte var något för mig.

MEN när jag insåg att jag faktiskt inte behövde arbeta kvar där jag jobbade så var det som att jag hade upptäckt meningen med livet. Man skulle kunna analysera detta vidare med att dra kanske slutsatsen att jag, med min uppfostran och krigs-bakgrund, levde i någon slags överlevnads-driv. Jag insåg inte att jag lever i underbara Sverige där oändliga möjligheter finns, bara man bestämmer sig för något. Men man kanske inte ska analysera för mycket.

Jag började helt enkelt göra så som jag beskrivit i Steg 1-3. Min lista med yrken jag skulle kunna arbeta som var högskoleingenjör. Men drömyrket var att jobba på något sätt med konst - kreativt.

Jag gjorde ansökningar till olika konsthögskolor men blev inte antagen. Så jag började plugga lite kreativa distanskurser, som Digital bildbehandling och Fotografi - visuell kommunikation. Det var genom dessa två kurser som jag upptäckte att studier kunde vara roligt, på riktigt, inte något jag tvingade mig själv att leva mig in i. Men detta var något jag pluggade på fritiden medan jag jobbade som sjuksköterska.

Jag blev antagen till 3 års-utbildningar som Digital design (Högskolan Kristianstad) och IT, medier och design (Södertörns högskola). Men jag var tvungen att tacka nej eftersom det inte fungerade ekonomiskt, eller jag hade vant mig vid den ekonomin jag hade.

Det var först när jag fick barn och när jag hade fått leva på minimal inkomst, som jag insåg att jag (vi) kunde leva på en och en halv inkomst. Jag är lite ledsen att jag inte tog chansen tidigare. Men det är inte för sent!

Jag insåg också att jag varit lite lat samt lättdistraherad av allt TV-tittande innan jag fick barn. Med barn kan man inte riktigt vara lat. Det är hela tiden något som händer, något som måste torkas, städas, tvättas och man kan inte säga Jag gör det sen för att man måste göra det nu. Och då fick jag på något sätt ny energi att göra ett nytt försök.

Men denna gång gjorde jag upp en plan. Planen var att jag skulle starta eget företag, skapa egen konst och sälja via en webbsida. För att skapa en websida behövde jag gå en kurs, vilket jag gör nu. Och vad som skulle vara min konst kunde vara precis vad jag kände för. Abstrakta tavlor, små söta tavlor, akvarell, barnböcker, posters m.m. Ja, precis vad jag ville. Och jag kom överens med mig själv att detta är något som jag kan sträva efter att uppnå så länge jag lever, men jag ska inte vara lat heller. Jag ska göra mig själv egen-tid (en gång i veckan om det går) och arbeta med min plan. Det är vägen dit som räknas!

Just nu kör jag två flugor i en smäll kan man säga. Jag har bytt jobb. Jag jobbar inom e-hälsa, där min sjuksköterskekompetens kommer till nytta, men där arbetsuppgifterna är mer tekniskt inriktade. Det är ett jobb som passar mig som handen i handsken eftersom jag var den på jobbet innan som alla frågade om i olika tekniska delar. Jag pluggar en kurs i webbdesign som jag har nytta av på jobbet men också privat för min plan.

Synpunkter

Har du förbättringstips och synpunkter på innehållet, vänligen skicka ett mail till Esmeralda Hasanic.